Det är här i Bayeux han är just nu mannen. Han skickar lite fina bilder då och då. Likt en dåres envishet sa jag NEJ. Jag vägrar. Jag vill inte. Det är ingenting för mig. Hans syfte med resan var ju rent historiskt och andra världskrigigt. Det är inte det att jag inte gillar historia. Jag menar handväskutställning på Rijksmuseum i Amsterdam, där snackar vi historia...Nä jag bara skojar. Jag ÄR intresserad av historia och även andra världskrigets historia. Jag träffade en man en gång i england som hade fått the White Cross av drottningen för att han sänkt en tysk u-båt i engelska kanalen. Jag var bara 23 när jag bodde i London, men hans berättelse grep verkligen tag i mig. Det var med sorg han berättade. Eller rättare sagt det var någon annnan som berättade först givetvis. Peter har fått ett White Cross....och då kände han sig tvungen att berätta. Han sa, det är ingenting att känna stoltet för flickor (till mig och min kompis). Jag har dödat en massa unga män, lämnat deras föräldrar i sorg och förtvivland. Visst jag gjorde det för mitt land, men dessa unga männen hade ändå familjer. När Peter väl började berätta med sin sorgsna röst, så var vi så tagna att vi ville höra mer och mer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar