Lite krasslig

Är lite krasslig idag. Lite förkyld, ont i halsen och på gränsen till feber.

Själv med småtjejerna för mannen är i Normandie i andra världskrigets fotspår.

Man känner sig lite trött och seg.

Tjejerna rastlösa.

Men vem bryr sig.

Jag är frisk.

Mina barn är friska.

Min stora kärlek är frisk.

Mina nära och kära är friska.

Mitt i livet.

Det går upp och ner.

Hit och dit.

Varje dag skall vårdas.

På ett ömt och kärleksfullt sätt.

Idag är det min dag.

I morgon vet man aldrig.

Alla dagar ska vara min dag tills jag dör.

Nu är det nu.

Så måste det vara.

Anna kunde verkligen förmedla.

På ett positivt sätt mitt i helvetet.

Kärlek.

Glöd.

Livslust.

Idag håller hennes familj minnesstund i Stockholm.

Det blir säkert vackert och fyllt av kärlek.

För några år sedan dog en nära vän till mig i cancer.

Nära på det sättet att vi berättade vårt innersta för varandra.

Även om vi inte träffades jätteofta sista året.

Jag pratade med henne på telefon några veckor innan hon dog.

Hon var också så stark hennes yngste var lika gamal som vår Mollie.

Tidigare hade hon fött ett dött litet barn.

Casper.

Han fanns hos henne varje dag även detta sista samtal flera år efter hans död.

Precis som hon fortfarande finns i mitt hjärta.

När vi besökte Notre Dame i Paris så tände vi ett ljus för att

hedra våra nära som inte finns här på jorden med oss längre.

Våra mor och farföräldrar och släktingar.

Min vän Carola och så Anna.

Anna som jag inte känner men som har berört mig och så många andra.

Idag så tänder jag återigen ett ljus för Anna och min vän Carola.

Ta hand om livet.

Ta hand om dina vänner.

Ta hand om dina nära och kära.

Lev medan du kan!

Hylla livet!

Se möjligheterna.

Klättra över hindren.

Stråla ikapp med solen!

Idag, i morgon och alla andra av dina dagar!

All kärlek

Pia