söndag 4 april 2010

Dubbelt upp!




Stackars min man.
Han har det inte lätt.
Men han verkar trivas ändå.

Det måste vara kärlek det.
Hans hustru, dvs jag, är nog av dubbel natur.
Och han den stackaren är av den uppfattningen att
ingenting är omöjligt eller ogenomförbart.
Så jag bara dreamar on...

Nu till min dubbla natur.

Jag skulle kunna handla var enda liten pinal som finns i
den fantastiskt underbart storartade superduper lyxiga Louis Vuittonbutiken
på Champs Elysee I Paris.
Och älska att vältra mig i deras vackra kreationer och
likt Mona Sahlin flasha runt med mina väskor.
Men detta är naturligtvis inte ekonomiskt möjligt
även om mannen skulle offra en hel del för mig...

Men så kommer vi till den andra sidan...!

I julas så handlade vi i vanlig ordning en massa julklappar till barnen.
Och visst blev de glada.
Absolut, det blev de.
Men alla har i princip allt de önskar och
ingen har väntat, väntat, längtat och längtat.

Tack för julisarna.

Fint.

Chyst.

Coolt.

Ok.

Super.

4 av barnen har dubbla julaftnar...
en på julafton och en på nyårsafton.
Förra året firades Julafton nummer 2 på Nyårsafton hos oss.
MEN glädjen, förväntan, pirret och KÄNSLAN
var inte så där starkt som man hade kunnat önska som förälder.
Så då började en tanke att gro.

Vad ska vi göra nästa jul???

Julen 2010 skall icke förglömmas...
Dessutom Julafton på självaste Julafton.
Dubbelbottnade Piaffen kom verkligen fram.
Nästa år (alltså i år 2010) blir det min själ inga julklappar.
Vi ska åka till ett barnhem i t ex Polen och
vi får inga julklappar utan ska
GE julklappar till barn som verkligen behöver det.
Av släkten ska barnen endast få pengar till vår resa.

Alltså INGA julklappar.

Och barnen nappade faktiskt.
De kom med förslag att de också kunde samla klappar av sina skolkamrater osv...
Nu verkar det som att det börjar bli dags att ta tag i dessa planer...

OJ oj vad har jag dragit igång...

Jag återkommer om och när dessa planer blir realitet,
men mannen har redan börjat kolla hyrbilskostnader, tillvägagångssätt osv.
Och när han tar tag i nåt och drar i det så brukar det bli verklighet.

Jag är dubbelbottnad och väldigt lyckligt lottad.

All kärlek

Piaf

2 kommentarer:

Meeri sa...

Jag känner igen det där! Jag är likadan... ;) Jag tror att barnhemsbarns-bottnen i oss kryper fram för att dämpa vårt dåliga samvete över att vi både KAN och VILL köpa fina saker ibland.

Karin sa...

Jag tycker det låter jättefint. Ett bra sätt att lära barnen att livet är både ett givande och ett tagande!
Kram Karin