Det stora vemodet har inte kommit än. Det lär heller inte komma. Vi har haft fina år här. Och supertuffa. Jag ville nog egentligen lämna Holland redan förra våren. Vi hade människor i omgivningen som sårade mig oändligt djupt. Jag hade nog aldrig kännt mig så oerhört sviken av någon. Någon som jag litade på, spred skvaller och andra elakheter om mig. Det tog lång tid att komma över. Nästan som när det i ungdomen blev slut med en kille, så blev det här slut på en vänskap. Där man delat allt. Haft roligt och sorgligt tillsammans. Jag skulle än idag aldrig hänga ut henne. Jag skulle aldrig sprida vidare hennes förtroende. Ett förtroende är ett förtroende. Men att låta en gammal oförätt ligga kvar i hjärtat skadar bara ens eget hjärta, så jag försöker alltid blicka framåt. Har förlåtit. Har gått vidare. I slutänden är det ju bara jag som ansvarar för vad jag låter tynga mig. Men vi lär aldrig dela ett förtroende igen.
Hur som helst är jag glad att jag stannade. Det sista året har vi haft det jättebra här. Vi har trivts och det känns som att vi lämnar Holland med värme i hjärtat. Vi kommer att återkomma många gånger och vi har fått vänner för livet. In good or bad, in sickness and in health. Vänner. Vänner ska alltid lämna en varm känsla i magen när man skiljs åt.
Vänner ser man alltid till att träffa igen. Och igen. Så, det stora vemodet kommer inte. Nu ska jag packa det sista, ut och rasta tjejerna, fixa lunchen, sen så...
Sen köööööör vi!
Tot Ziens Netherlands
Heja Sverige!!!
2 kommentarer:
Alltid ett slags vedmod att lämna nått som vart. Vart ställe, var vän lämnar sina spår. Det sköna är att när man har många "hemma" så åker man hem var en man åker..... Några vänskaper rinner ut i sanden andra är satta i sten, bara tiden kan avgöra vem som är vem.
Glad att du är satt i sten för mig!
Wherever you go, take me with you.
Välkommen till Sverige igen!! Ni kommer minsann i rättan tid. Försommaren är den vackraste tiden på året :-) Karolina
Skicka en kommentar