Ni vet hur man klickar med vissa människor och inte alls med andra.
Undra vad det beror på?
Här har det faktiskt varit svårt att hitta klickar...
Men jag har några stycken faktiskt.
3 st klickar. Efter ett möte eller telefonsamtal så har man alltid en varm känsla i magen. Man kanske har pratat om ledsama saker, men känslan är ändå varm. Man avslutar alltid mötet eller samtalet med ett skratt eller leende.
En självklar är Maggan, eller ja, hon heter ju Margie och är holländska, eller ja, hon har bott här i 20 men är indonesiska från början. Vi planerar en gemensam resa till hennes superhärliga föräldrar i Indonesien. Sommaren 2012 lutar det åt. Kanske åker vi till Spanien tillsammans nästa vår. Vi kommer DEFINITIVT att alltid hålla kontakten!
En annan självklar är ju Alexandra, min svenska väninna som har funnits här i alla tre åren, men som det ändå tog två år att klicka med. Varför? Det är svårt att svara på. Vi orkade inte vara så sociala, med en sjuk liten bäbis och så. Man höll fast vid de vänner man hade, vilket i efterhand visat sig var jättedumt, och orkade inte knyta nya kontakter...men de brukar bila till Sverige och passerar då Viken, så vi kommer att ses. Plus att vi kommer att fira nyår ihop.
Federica från Rom är en tredje. Fed. träffade jag redan i början. Hon var gravid samtidigt som mig. Hon hade det rörigt. Jag hade en sjuk bäbis. Vi har knappt hunnit träffas under dessa tre år, men vi har hållit kontakten. Det var hos henne vi var i söndags på barnkalas. Hon flyttar hem till Rom i sommar. Kommer att sakna henne jättemycket. Men vi kommer att Skypa. Jag ska dit i oktober. Har en känsla av att vi kommer att träffas mer när vi inte bor i samma land...
Camilla är också en god vän! Vi har bestämt att fira nyår ihop. Varannat år hos oss. Varannat hos dem. Med Alex och hennes familj. Najs.
Ulle är en annan fin. Hon är ärligheten själv. Vi har också träffat alldeles för lite. Vi växte upp inte alls långt ifrån varandra. Uppskattar henne mycket. Ulle kan man lita på. Jag hoppas verkligen att vi ses igen. Och att vi kan hålla kontakten.
Lotta gillar jag, men känner henne inte så väl. Våra vägar har också korsats hela tiden dessa tre åren. Men vi har inte umgåtts så mycket. Hon jobbar med mannen. Hon kommer också med ikväll.
Sen har vi andra vänner. Igår var vi hos Maria och hennes familj. Det var i deras hus vi bodde i Södertälje. Vendela kommer att sakna deras flickor jättemycket. Vi ses när vi åker upp till Stockholm, eller de kanske kommer till Viken.
Idag är dagen G.
Dagen Goodbye.
Idag ska jag träffa dem.
Inte Fed. hon är Rom.
Vi säger inte hej då!
Vi säger vi ses.
Tot ziens.
Jag gillar inte att säga hej då...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar