Det här med att komma till sin fulla rätt...!
I de lokala målen på mitt jobb står det att varje barn ska komma till sin fulla rätt...
Hur gör man det då?
Kommer du till din fulla rätt?
1 Januari i år började jag en ny anställning.
Delvis på mitt gamla jobb, men ny anställningsform.
Efter 18 år som förskollärare övergår jag till att arbeta som Specialpedagog.
Jag kliver nog i lite stora skor eftersom jag har 1,5 år kvar på utbildningen.
Men vem tackar nej, när man blir erbjuden drömjobbet, för en sån sak...!
Jag har verkligen kommit till min fulla rätt på mitt jobb.
Och kanske i min utbildning.
Alla tre i mitt arbetslag upplever att vi växer av varandras
blotta närvaro.
Som människor.
Som pedagoger.
Tänk om det inte blir så nu?
Jobbet innan var också en sådan arbetsplats där man tilläts växa.
Ha åsikter.
Göra fel.
Åh vad man trivs då.
Folk som kan skilja på sak och person.
För länge sedan så jobbade jag på en annan arbetsplats.
Där kändes det inte så bra alls.
Synad i sömmarna hela tiden.
Så som att någon väntade på att man skulle göra fel,
för att kunna gotta sig i det.
Inte så utvecklande.
Hur blir det så?
Varför ser vi inte det goda.
Vad blir det för gott av att söka det dåliga.
Hur påverkar det den som bara söker det dåliga hos andra.
Snacka om att den aldrig blir påfylld.
Den kan ju själv aldrig utvecklas.
Man låter då allt dåligt påverka en negativt.
Det dåliga slår rot i kroppen och försurar.
Tänk om man bara ser det goda hos andra
och kanske försöker plocka de goda delarna man gillar bäst
hos alla man möter.
Snacka om utveckling.
Det dåliga utvecklar ju inte så mycket.
Vad sägs om att vi lyfter varandra istället.
Så att vi alla kommer till vår fulla rätt!
Vi kör på den.
Ha en bra dag!
Ciao
Jag har verkligen kommit till min fulla rätt på mitt jobb.
Och kanske i min utbildning.
Alla tre i mitt arbetslag upplever att vi växer av varandras
blotta närvaro.
Som människor.
Som pedagoger.
Tänk om det inte blir så nu?
Jobbet innan var också en sådan arbetsplats där man tilläts växa.
Ha åsikter.
Göra fel.
Åh vad man trivs då.
Folk som kan skilja på sak och person.
För länge sedan så jobbade jag på en annan arbetsplats.
Där kändes det inte så bra alls.
Synad i sömmarna hela tiden.
Så som att någon väntade på att man skulle göra fel,
för att kunna gotta sig i det.
Inte så utvecklande.
Hur blir det så?
Varför ser vi inte det goda.
Vad blir det för gott av att söka det dåliga.
Hur påverkar det den som bara söker det dåliga hos andra.
Snacka om att den aldrig blir påfylld.
Den kan ju själv aldrig utvecklas.
Man låter då allt dåligt påverka en negativt.
Det dåliga slår rot i kroppen och försurar.
Tänk om man bara ser det goda hos andra
och kanske försöker plocka de goda delarna man gillar bäst
hos alla man möter.
Snacka om utveckling.
Det dåliga utvecklar ju inte så mycket.
Vad sägs om att vi lyfter varandra istället.
Så att vi alla kommer till vår fulla rätt!
Vi kör på den.
Ha en bra dag!
Ciao
