söndag 3 november 2013

Djup och ytlig

Jo men det är jag det.
Djup. Jag arbetar ideellt för att barn med funktionsnedsättningar ska få möjlighet att gå i skola i Rwanda. Jag tror stenhårt på människors lika värde. Jag älskar djupa resonemang. MEN. Jag är också duktigt ytlig. Min dotter är fotomodell och finns just nu på Jo Malones hemsida och i all deras reklam och på Harrod´s hemsida och andra som saluför Jo Malone. Jag är så stolt så jag spricker. Hon är så vacker. Alla barnen är vackra både på ut och insidan. Men Vendela hon kan det här. Hon älskar att stå där framför kameran. Fokuserad som Gunde Svan inför ett OS-lopp. Kolla här låt mig presentera Vellamodella - Vendela Ahlin!

lördag 23 februari 2013

Förlåt

Alltså det här med att komma sams igen.
Det absolut första steget i att komma sams är ju att båda parterna vill det. 
Vill man komma sams med den här personen. 
På riktigt.
Stryka ett streck. 
Eller som kungen brukar säga, vända blad.
OK. 
Låt säga att man vill det, vad innebär då det?
Jo just precis att stryka ett streck, att vända blad, att blicka framåt!
För hur ska man kunna ha en fungerande relation om det bara poppar upp
gamla oförrätter hela tiden. Då sa du....Då gjorde du...
Då kanske det är så att man inte kommit till första steget ännu.
Och då kanske det inte är lönt att ha en relation?
Kanske ska man inte ha en relation med någon som
man tycker illa om?
Viljan är det första steget. 
Så egentligen behöver man bara komma dit för att komma sams.
Steg ett - jag vill bli sams med dig vill du?
Pussåkram
Piaff

tisdag 8 januari 2013

Att komma till sin fulla rätt

Det här med att komma till sin fulla rätt...!
I de lokala målen på mitt jobb står det att varje barn ska komma till sin fulla rätt...
Hur gör man det då?
Kommer du till din fulla rätt?
1 Januari i år började jag en ny anställning.
Delvis på mitt gamla jobb, men ny anställningsform.
Efter 18 år som förskollärare övergår jag till att arbeta som Specialpedagog.
Jag kliver nog i lite stora skor eftersom jag har 1,5 år kvar på utbildningen.
Men vem tackar nej, när man blir erbjuden drömjobbet, för en sån sak...!
Jag har verkligen kommit till min fulla rätt på mitt jobb.
Och kanske i min utbildning.
Alla tre i mitt arbetslag upplever att vi växer av varandras
blotta närvaro.
Som människor.
Som pedagoger.
Tänk om det inte blir så nu?
Jobbet innan var också en sådan arbetsplats där man tilläts växa.
Ha åsikter.
Göra fel.
Åh vad man trivs då.
Folk som kan skilja på sak och person.
För länge sedan så jobbade jag på en annan arbetsplats.
Där kändes det inte så bra alls.
Synad i sömmarna hela tiden.
Så som att någon väntade på att man skulle göra fel,
för att kunna gotta sig i det.
Inte så utvecklande.
Hur blir det så?
Varför ser vi inte det goda.
Vad blir det för gott av att söka det dåliga.
Hur påverkar det den som bara söker det dåliga hos andra.
Snacka om att den aldrig blir påfylld.
Den kan ju själv aldrig utvecklas.
Man låter då allt dåligt påverka en negativt.
Det dåliga slår rot i kroppen och försurar.
Tänk om man bara ser det goda hos andra
och kanske försöker plocka de goda delarna man gillar bäst
hos alla man möter.
Snacka om utveckling.
Det dåliga utvecklar ju inte så mycket.
Vad sägs om att vi lyfter varandra istället.
Så att vi alla kommer till vår fulla rätt!
Vi kör på den.
Ha en bra dag!
Ciao



onsdag 2 januari 2013

Jullov

 Eftersom min blogg fortfarande
är länkad från Myresjöhus hemsida
så tänkte jag att det kanske är en och annan husspekulant
som tittar in så det får väl vara en och annan husbild då också...
Vårt kök är ju helt underbart!
Passar oss stora familjen!

Elva personer fick med lätthet plats!
Det är härligt med ungdomar i huset!
Grabbarna satt vid köksön och spelade
dataspel tillsammans.
Ibland blev det lite snack om annat!
Även om vi vuxna inte var med i själva
spelandet så var vi ändå med på ett hörn!
Mysigt!
Första julen blev väldigt fin och fylld av kärlek!
P

tisdag 1 januari 2013

Anton Hysén

Jag är väldigt stolt över alla mina barn!
Flickorna 12, 8 och 4 år, tittar på SOS Uppdraget om sos barnbyar i Ghana.
De vill att vi skaffar fadderbarn.
De resonerar och kommer fram till att vi inte alls
behöver chips och godis på fredagsmyset.
Om vi bara har popcorn så kan vi skicka pengarna vi sparar till vårt fadderbarn!
Ikväll kollar vi på Agnetas nyårskarameller.
Anton Hysén kommer på tal. 
Vendela undrar om han och Sigrid är ihop.
Nej säger jag. 
Anton har en pojkvän.
Aha säger hon. 
Är han en killälskare?
Jaha, då får de ju adoptera om de vill ha barn tillsammans!
Så var det inget mer med det.
Jag är väldigt tacksam och stolt att jag har barn som 
bryr sig om andra människor och som saknar fördomar!
Sen tycker jag att killälskare verkligen är ett vackert ord!
Ciao!
P