fredag 6 november 2009

Bordsbön?


Vi pratar om reflektion, jag och mannen.
Att se och uppskatta det man har.
Ibland rullar allt iväg så snabbt och man lägger tankar och möda på fel saker.
Ser det man inte har.
Vi är väldigt måna om vår relation.
Det borde verkligen alla vara.
Det är svårt att leva med en annan människa.
Men man får inse att man själv också är en annan människa...


MEN jag tror också att man ska reflektera tillsammans med barnen.
I dagens samhälle öses olika ideal över barnen.
Om du har det si eller så så är du lyckad, lycklig och överlägset bäst...
Så jag tror med den stora mediala påverkan som finns idag gäller det att reflektera.
Lära barnen att reflektera.
Lära dem att om du gör ditt bästa så kan du också vara nöjd över din insats och med dig själv. Det betyder ju inte att man måste vara bäst för att vara lycklig.

Vi är inte religiösa men borde kanske vara mer andliga.
Bordsbön är ju inte fel.
Det är ju en slags reflektion.
Idag är jag tacksam över att jag har en fin familj, där alla är friska.
Jag är tacksam för att jag har en man som älskar mig som jag älskar honom.
Jag är tacksam för att jag har fina vänner.
Jag är tacksam för att vi har möjlighet att resa en massa.
Jag är tacksam för att vi har vuxit upp i ett tryggt land.
Oj vad denna lista kan göras lång.


Vi kommer aldrig att be bordsbön, för det skulle kännas lite konstigt.
MEN vi har bestämt att vi ska reflektera mera, även tillsammans med barnen.
Det kanske är en variant av bordsbön, vad vet jag.
Bästa stället att reflektera med familjen är ju vid matbordet...!

Amen



6 kommentarer:

annsofie sa...

Pia min vän, en bön kan vara så många olika saker. Jag tycker en bordsbön var man tackar varandra och andra för vad man har är en fin idé! Tror också att det är bra för oss alla att ha något att tro på, framtiden, familjen, en själv, Gud eller något som finns men vi vet inte vad det är. Som jag skrev i min glog - det måste finnas nått som är större en människan - Gud eller ödet.....vad vet jag?!
Fortsätt skriva från hjärtat - jag gillar det!
Kram min vän

Unknown sa...

Ja, visst är det så. Men jag känner att vi kom in i en snurr av att vilja mer...istället för att stanna upp och se vad vi har...vilket vi iofs gjorde.
Men när ett av barnen hade synpunkter när vi skulle till Italien på semester och sa: alla mina kompisar flyger första klass och bor på femstjärning, då höll jag på att kräkas...!
Ha det bäst
Mys å må med din fina familj
Varm kram

Karin sa...

Vad fint du skriver!

Vi brukar ha bordsbön!
Ja inte traditionsenlig men som ni, diskutera saker med barnen och
då är matbordet en perfekt plats för då är alla samlade!

Vi är lite lika...=)

Kram Karin

Unknown sa...

Ja, vi diskuterar alltid vid matbordet. Men jag vill ta det till en ny nivå, så barnen lär sig att uppskatta det de faktiskt har...!
Ha det bäst
Kram

Ingrid sa...

Underbara ord från en underbar dotter !!!! Oftast är det väl så att man just "glömmer" att stanna upp och glädjas över det man har och inte sörja över det man inte har.Fortsätt i den rikting du/ni har. Ingen kan förändra något om ingen börjar eller hur ??
Kram mamma

Unknown sa...

Det är viktigt att veta hur bra man har det. Så man kan glädjas åt det!
Ha det bäst
Varm kram