Stjärnorna på Slottet

Det kan vara åldern.

Det kan också vara det fruktansvärt dåliga utbudet på Holländsk TV.

Eller så är det bara så.

Men jag måste säga att jag gillar Stjärnorna på Slottet denna säsongen

De har ju roligt tillsammans och är snälla mot varandra.

Ömsesidig respekt.

Underhållande.

Men jag måste medge att Björn Ranelid stör mig lite.

Eller faktiskt ganska mycket, så jag till ochmed drömde om Stjärnorna på Slottet.

Han uttrycker alltför ofta att om man inte gått den långa svåra vägen

är man obegåvad och inte har någonting att komma med.

Världen är ju fylld av människor som varit tvungna att gå på både långa och svåra vägar.

Jag tycker faktiskt att Björn visar lite dålig människosyn och brist på respekt för andra människor. Men hoppas att jag misstar mig.

Om en författare har en berättelse att berätta, så är det ju det som fängslar, mer än om storyn är 100% grammatiskt korrekt. Jag tycker att det finns många oslipade diamanter här i världen. Att vara en spännande och bra människa har ingenting med akademiska studier att göra. Jag önskar för Björns skull att han skulle lämna alla sina plågoandar bakom sig och själv se sin storhet. Då skulle han inte behöva ägna så mycket tid och kraft till att försöka övertyga oss om denna. Vi ser den ändå och tror på den. Lita på dig själv Björn så kanske du kan se bortom akademiska poäng hos resten av världen och upptäcka människan. Det kanske blir en ny värld fylld av riktiga, lojala vänner som skänker glädje. Och plötsligt så finns inga plågoandar, eller de får iallafall inte luft mer för det finns så mycket kärlek i ditt liv att det andra helt enkelt inte ryms. Detta är du värd Björn.

Min mycket kloke kusin, som också är en väldigt fin människa sa en gång:

Om du själv vet att du är bra, så behöver du aldrig berätta det, människor omkring dig lär märka det ändå...

Det var veckans svamel!

Ha det bäst

Kram