Hej där i vårsolen!
Oftast är ju självaste vägen till besluten, jobbigare
än själva beslutet i sig!
Sen när beslutet är fattat,
oavsett vilket det än blev,
så infinner sig den stora lättnaden...
Så varför drar man alltid på besluten...?
Ha det bäst
Soliga kramar
Piaf
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar