Bordsbön?

Vi pratar om reflektion, jag och mannen.

Att se och uppskatta det man har.

Ibland rullar allt iväg så snabbt och man lägger tankar och möda på fel saker.

Ser det man inte har.

Vi är väldigt måna om vår relation.
Det borde verkligen alla vara.
Det är svårt att leva med en annan människa.
Men man får inse att man själv också är en annan människa...


MEN jag tror också att man ska reflektera tillsammans med barnen.
I dagens samhälle öses olika ideal över barnen.
Om du har det si eller så så är du lyckad, lycklig och överlägset bäst...
Så jag tror med den stora mediala påverkan som finns idag gäller det att reflektera.
Lära barnen att reflektera.
Lära dem att om du gör ditt bästa så kan du också vara nöjd över din insats och med dig själv. Det betyder ju inte att man måste vara bäst för att vara lycklig.

Vi är inte religiösa men borde kanske vara mer andliga.
Bordsbön är ju inte fel.
Det är ju en slags reflektion.
Idag är jag tacksam över att jag har en fin familj, där alla är friska.
Jag är tacksam för att jag har en man som älskar mig som jag älskar honom.
Jag är tacksam för att jag har fina vänner.
Jag är tacksam för att vi har möjlighet att resa en massa.
Jag är tacksam för att vi har vuxit upp i ett tryggt land.
Oj vad denna lista kan göras lång.


Vi kommer aldrig att be bordsbön, för det skulle kännas lite konstigt.
MEN vi har bestämt att vi ska reflektera mera, även tillsammans med barnen.
Det kanske är en variant av bordsbön, vad vet jag.
Bästa stället att reflektera med familjen är ju vid matbordet...!

Amen