Hej go´vänner!
Här har det varit några intensiva veckor igen.
Puh det är tufft att vara hemmafru...! ;)
Nä, det är faktiskt mycket behagligt liv, även om jag har en tuff uppgift.
Har aldrig träffat en mer styvnackad ettåring än hon som har intagit vårt hem!!!
Argbigga.
Hon har bestämt sig för att inte gå själv.
Hon vill inte helt enkelt.
Hon går hur stadigt som helst om hon håller i ett finger eller nåt annat.
Släpper man så skriker hon NEEEEEEEJ, tittar på mig,
rynkar sina ögonbryn och säger TUUUUUUTA!
Det är konstigt när hon inte kan prata så mycket i övrigt.
Men just TUUUUUUTA är ett frekvent använt ord.
Hennes systrar backar för henne, och då är de 5 och 9 år.
De liksom tittar på varandra och undrar vad de ska göra...
Gissar att hon blir tjejen som leker med killarna,
som å andra sidan springer in till fröken och gråter för Mollie har tagit i för hårt...
Nä, nu måste jag sluta...Vendela säger att jag måste ta hand om Mollie,
för hon bara skäller hela tiden...
Som tur är har hon en strålande glad sida också!
Och den är tack o lov störst!
Goare liten minimänniska får man leta efter!
Ha en underbar dag
Varm kram
P
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar