Djup och ytlig

Jo men det är jag det.
Djup. Jag arbetar ideellt för att barn med funktionsnedsättningar ska få möjlighet att gå i skola i Rwanda. Jag tror stenhårt på människors lika värde. Jag älskar djupa resonemang. MEN. Jag är också duktigt ytlig. Min dotter är fotomodell och finns just nu på Jo Malones hemsida och i all deras reklam och på Harrod´s hemsida och andra som saluför Jo Malone. Jag är så stolt så jag spricker. Hon är så vacker. Alla barnen är vackra både på ut och insidan. Men Vendela hon kan det här. Hon älskar att stå där framför kameran. Fokuserad som Gunde Svan inför ett OS-lopp. Kolla här låt mig presentera Vellamodella - Vendela Ahlin!

Förlåt

Alltså det här med att komma sams igen.

Det absolut första steget i att komma sams är ju att båda parterna vill det. 

Vill man komma sams med den här personen. 

På riktigt.

Stryka ett streck. 

Eller som kungen brukar säga, vända blad.

OK. 

Låt säga att man vill det, vad innebär då det?

Jo just precis att stryka ett streck, att vända blad, att blicka framåt!

För hur ska man kunna ha en fungerande relation om det bara poppar upp

gamla oförrätter hela tiden. Då sa du....Då gjorde du...

Då kanske det är så att man inte kommit till första steget ännu.

Och då kanske det inte är lönt att ha en relation?

Kanske ska man inte ha en relation med någon som

man tycker illa om?

Viljan är det första steget. 

Så egentligen behöver man bara komma dit för att komma sams.

Steg ett - jag vill bli sams med dig vill du?

Pussåkram

Piaff

Att komma till sin fulla rätt

Det här med att komma till sin fulla rätt...!

I de lokala målen på mitt jobb står det att varje barn ska komma till sin fulla rätt...

Hur gör man det då?

Kommer du till din fulla rätt?

1 Januari i år började jag en ny anställning.

Delvis på mitt gamla jobb, men ny anställningsform.

Efter 18 år som förskollärare övergår jag till att arbeta som Specialpedagog.

Jag kliver nog i lite stora skor eftersom jag har 1,5 år kvar på utbildningen.

Men vem tackar nej, när man blir erbjuden drömjobbet, för en sån sak...!
Jag har verkligen kommit till min fulla rätt på mitt jobb.
Och kanske i min utbildning.
Alla tre i mitt arbetslag upplever att vi växer av varandras
blotta närvaro.
Som människor.
Som pedagoger.
Tänk om det inte blir så nu?
Jobbet innan var också en sådan arbetsplats där man tilläts växa.
Ha åsikter.
Göra fel.
Åh vad man trivs då.
Folk som kan skilja på sak och person.
För länge sedan så jobbade jag på en annan arbetsplats.
Där kändes det inte så bra alls.
Synad i sömmarna hela tiden.
Så som att någon väntade på att man skulle göra fel,
för att kunna gotta sig i det.
Inte så utvecklande.
Hur blir det så?
Varför ser vi inte det goda.
Vad blir det för gott av att söka det dåliga.
Hur påverkar det den som bara söker det dåliga hos andra.
Snacka om att den aldrig blir påfylld.
Den kan ju själv aldrig utvecklas.
Man låter då allt dåligt påverka en negativt.
Det dåliga slår rot i kroppen och försurar.
Tänk om man bara ser det goda hos andra
och kanske försöker plocka de goda delarna man gillar bäst
hos alla man möter.
Snacka om utveckling.
Det dåliga utvecklar ju inte så mycket.
Vad sägs om att vi lyfter varandra istället.
Så att vi alla kommer till vår fulla rätt!
Vi kör på den.
Ha en bra dag!
Ciao

Jullov

 Eftersom min blogg fortfarande

är länkad från Myresjöhus hemsida

så tänkte jag att det kanske är en och annan husspekulant

som tittar in så det får väl vara en och annan husbild då också...

Vårt kök är ju helt underbart!

Passar oss stora familjen!

Elva personer fick med lätthet plats!

Det är härligt med ungdomar i huset!

Grabbarna satt vid köksön och spelade

dataspel tillsammans.

Ibland blev det lite snack om annat!

Även om vi vuxna inte var med i själva

spelandet så var vi ändå med på ett hörn!

Mysigt!

Första julen blev väldigt fin och fylld av kärlek!

P

Anton Hysén

Jag är väldigt stolt över alla mina barn!

Flickorna 12, 8 och 4 år, tittar på SOS Uppdraget om sos barnbyar i Ghana.

De vill att vi skaffar fadderbarn.

De resonerar och kommer fram till att vi inte alls

behöver chips och godis på fredagsmyset.

Om vi bara har popcorn så kan vi skicka pengarna vi sparar till vårt fadderbarn!

Ikväll kollar vi på Agnetas nyårskarameller.

Anton Hysén kommer på tal. 

Vendela undrar om han och Sigrid är ihop.

Nej säger jag. 

Anton har en pojkvän.

Aha säger hon. 

Är han en killälskare?

Jaha, då får de ju adoptera om de vill ha barn tillsammans!

Så var det inget mer med det.

Jag är väldigt tacksam och stolt att jag har barn som 

bryr sig om andra människor och som saknar fördomar!

Sen tycker jag att killälskare verkligen är ett vackert ord!

Ciao!

P

Gott Nytt År 2013

Ni har nog sett de flesta bilderna innan!

Men vi tar dem igen!

Året började med att svärfar fyllde 70!

I februari flyttade vi in i vårt fina DaCapo!

På min födelsedag hade vi inflyttningsfest och mina goa vänner 

från norrland kom också! Men jag tog inte ett enda foto...!

Det var så mysigt att träffa alla på hemmaplan!

 Syrran och Anders var sjuka i mars, så de kom senare!

Vi moppade till Honbäck och myste i största allmänhet!

Vi besökte Legoland ett par gånger.

Med familjen Byenfelt och Gabriel den ena gången, 

och själva den andra gången.

Mysigt och roligt!

När hösten kom fick vi äntligen sälja det andra huset.

Men jag måste erkänna att jag saknar trädgården.

Den var perfekt! 

Och världens mest lättskötta!

Jonte tog studenten! Och var på bal på Bäckaskogs slott. 

Där de spelar in stjärnorna på slottet!

Vendela modellade i London! Vi träffade Jamie som jag var AuPair till för 22 år sen!

Vilken kärlek!

Vi bara grät när vi sågs. 

Det var iofs bara 8 år sedan vi sågs senast, men ändå!

Afrikaresan var nog den mest spännande händelsen på hela året!

Så bra vi har det! 

Vi jobbar med att barn med olika rörelsehinder också ska få gå i skolan!

Vägen dit är väldigt lång kan jag säga...!

Men skam den som ger sig!

Så blev det äntligen jul i vårt fina hus!

Måste erkänna att det såg lite dystert ut veckan innan jul...

En segskriven rapport hade blivit kraftigt fördröjd av 

England , Tyskland och Rwanda-resor...!

Men trots att vi haft det mest hektiska året i våra liv så har det varit ett spännande år!

Men skulle nog inte orka med ett år till i det tempot...!

Gott Nytt År!

Må 2013 bli ett ljust år!

Fyllt av glädje och gemenskap!

Varma kramar

P

Första julen...

 Herregud det är snart ett helt år sedan vi flyttade in i vårt nya fina hus...! 

Det är så lätt att tro att den första julen blir helt magisk och superspeciell! 

Och visst hade den kunnat bli det, men många anledningar gör att detta 

kanske är den stressigaste julen vi någonsin upplevt...!

Mycket har hänt i höst! 

Kenth har bytt jobb. 

Och varit bortrest massor.

Jag pluggar för fulla muggar. 

Trots att det är väldigt roligt, 

så kräver det oerhört mycket av båda just nu. 

Och som att det inte räcker till med jobb och plugg, 

så har jag hunnit med ett gäng resor också.

I fredags kom jag hem från Rwanda. 

Där arbetar jag i ett projekt att försöka få in ett barnperspektiv i Rwandas handikapporganisationer så att de kan driva påverkansarbete. 

Utbildningar i FN´s barnkonvention står på agendan.

Helgen innan Rwanda var jag på jobbresa i Berlin i fyra dagar!

Intressant och väldigt roligt!

Någon vecka innan Berlin så var jag och Vendela i London.

Mycket roligt! 

Men hur roligt man än har det så får det ju konsekvenser.

På pluggandet. 

På julfixandet. 

Så här sitter jag nu och filar och filar på min uppsats.

Den ska vara inne på fredag. 

FREDAG! 

Men den är hyfsat bearbetad i huvudet.

Nu är det "bara" att få den på pränt...!

Hoppas att ni får en fridfull Jul!

Pussåkram

P