Jag vet inte riktigt, men ser hon inte lite busig ut. Eller inbillar jag mig.
Hon har liksom en liten räv bakom örat den här ungen.
Fyra barn har jag fostrat.
Tycker att jag faktiskt lyckats mycket bra med det dessutom.
Alla barnen är väldigt artiga och lätta att prata med.
De har egen vilja och är inga nickedockor.
De är väluppfostrade och mysiga.
Aldrig har någon av dem skrikit på ICA.
Eller jo... NU är det en som skriker på ICA.
Har jag inte lärt mig nåt???
Hon skriker INTE för att hon vill ha något.
Hon blir helt förbytt när vi kommer in i en affär.
JAAAAAAAG ska köra!
(kundvagnen, och det skulle hon gärna få göra om det vore tomt i affären,
men hon är en fullständig livsfara för de övriga kunderna så jag måste rycka ut ibland,
då blir hon helt vansinnig...)
JAAAAAG ska lägga tomaterna i vagnen.
JAAAG KAAAAN SJÄÄÄÄÄÄLV!
JAAAAAAG SKA....
Hennes hetska stämma skär genom ben och märg.
I övrigt är hon rätt så resonabel och klok.
I affären blir hon som förbytt.
Det är så illa att jag bestämde att jag igår bestämde
att jag ska försöka handla utan henne i fortsättningen....
Herregud hur kunde det bli så här...???
Min lilla bäbis håller på att bli stor...
När hon blir tonåring är jag 50...
Jag måste börja träna.
Träna min mentala styrka!
Dubbla pass!
Hårdträning!
Giv mig styrka!
P
